Bom ba-da-bom - bathroom

Ojojoj...de händer grejer här. Har ju som bekant blivit mer eller mindre lovad (jag säger lovad, sambo säger vi får se) att få bada på min födelsedag. Denna är om tre veckor på fredag. Realistiskt sett är detta inte riktigt möjligt, har insett detta och nästan accepterat det. Jag har därmed sänkt mina krav. Jag är nöjd med att bara få provsitta badkaret lite grann. Helst ska badkaret stå i badrummet också. Ber för kung och fosterland att jag inte ska behöva ta ett fejkat bad ute i hallen där kolossen till badkar står nu.
Inget av detta ovan är det minsta realistiskt men när man slutar hoppas DÖR badrummet,det faller platt till marken och vi måste ringa runt till badrummets alla släktingar och beklaga sorgen...eller ja ni vet vad jag menar. Jag skulle nog kanske nöja mig med att bara prov sitta toan lite...eller provstå i duschen.
Okej jag ger officiellt upp. Om rummet är klart för kakling på min födelsedag så ska jag med glädje och stolthet sätta den första kakelplattan i vårt egenhändigt designade och renoverade badrum. Men jag vill ha en drink...med paraflax i. Eventuellt även några tilltugg som ska serveras vid poolkanten (läs i badkaret i hallen).
Hur som haver så siktar vi på att det är färdiggipsat och redo för tätskikt till veckan. Jag vill att ni alla håller tummarna tills blodcirkulationen avtar och amputation är sista utvägen.
Så här ser det i alla fall ut just nu i badrummet som vi alla refererar till som the hell hole ala lindfors.

När man öppnar dörren ser man detta


Långt där bort i hörnet ska badkaret med stort b stå


Toaletten - som att det inte syns


Här ska handfatet landa


Ingången till duschen


Jag kommer att förneka att jag ritat denna planritning även under dödshot

Kvinna vaknade upp ur bloggkoma

Åh vad skönt att vara tillbaka igen. Har saknat er alla så himla mycket. Alla ni underbara som förgyller mina dagar. Tack för alla fina kommentarer, det har varit tomt får jag lov att säga. Har liksom inte fått mina dagliga doser inspiration som jag gladeligt och smått mansikt hämtar på era bloggar. Får nog lov att kalla mig sjukligt beroende. Så vart har jag då hållit hus den senaste veckan. Har jag varit på blogg-rehab?
Nej. Riktigt så illa var det inte. Livet hann ikapp mej och tog upp all min tid. Ibland får man nästan nypa sig själv för att komma ihåg att livet inte alltid kan vara underbart ljuva bloggar och loppis fynd.

Denna veckan började min sjätte och näst sista termin på lärarutbildningen. Kreativ matematik. Inte så illa som det låter, men tidskrävande. Jag har också lyckats hitta en nytt gym här på landet. När vi bodde i stan va jag snudd på en spinningnörd men det finns tydligen inte spinning på lanet så jag får hålla till godo med ett stycke motionscykel och ett stycke crosstrainer så här på vinterhalvåret.

Sedan så lyckades jag även säga upp mig från mitt galmorösa extraknäck som städerska i tisdags efter en mindre fejd med min så kallade chef. Så nu ska jaf dra igång att förverkliga mina drömmmar...Har ju absolut inte för mycket att göra redan nu.

Badrummmet har fått väggar...ja inte med kakel men liksom reglar och sånt. Tror nog faktiskt att vi kommer att få ett badrum snart...eller ja....snart är ju ett relativt uttryck. Om vi säger så här så tror jag att mina dagar duschandes i en gammal garderob är räknade.

Förrådet...hmm...Jag ber att få återkomma på den punkten.

Har i alla fall lyckats fira min gudomliga uppsägning med att pyssla. Hallelulja. Detta är vad jag har lyckats åstakomma denna vecka om man räknar bort diverse blåmärken och matte tal.


Före


Efter


Sen så fick sig tjejernas godisburk en efterlängtad etikett

Målning och mordförsök pågår

Ja så hur gick det nu med röjningen. Jo då, röran i förådet har flyttat upp en trappa och där lär den bli kvar ett tag, tills vi har någonstans att ställa det. För er som kanske har missat detta faktum så bor vi i ett dammigt inferno där det inte riktigt finns något vardagsrum eller sovrum. Vi sover i en tillfällig konstellation av en soffa och en säng inne i vad som en dag ska bli vårt vardagsrum. Det andra skulle kalla för ruckel kallar vi vårt hem.

Lyckades i alla fall få upp dom där förbaskade prylarna på övervåningen. Vet inte riktigt att jag kan påstå att det funkade med att lägga ut en bild på röran som press. Fast det är klart sakerna är i alla fall borta. Just nu pågår målning av rummet gud defenitivt glömde, alternativt överlät som kapprum till skolans alla barn. För det är ust de som det en gång har varit.

Som att det inte vore nog med att hela skolans gudomliga trägolv här ligger begravet under härlig masonit och en tjusig plastmatta som alla gånger säkert innehåller sniffbara medel och dylikt. Plastmattan i vårt förråd har dessutom satts utan på golvlisterna. Tackar så härtligt för den. Den blir säkert ett sant nöje att brotta loss. Yihaa! Hoppas i alla fall att kunna leverera efterbilder senare i veckan. Om ni alla håller tummarna vill säga.

Det bästa var i alla fall att fönstret som en gång tagits bort i förrådet låg kvar på vinden med gångjärn och allt så det lyckades min käre sambo pillra tillbaka igår kväll efter att han nästan gasat halv ihjäl med åkgäsklipparen som han bara var TVUNGEN att fixa luftfiltret på igår. Jag vet inte om han inte kan se snön eller om han bara ignorerar den. Hur som haver så startade han upp åbäket utanför den lite lätt öppna dörren. 20 minuter senare när jag blev yr i huvudet insåg han att oj då, avgasröret sitter ju fram på vrålåket och det var ju riktat mot dörren.
Jag är bergis på att han vill ha ut försäkringspengarna och anställa en pollack till att kakla badrummet.

Här kommer i alla fall lite bildbevis på att jag inte latade mig hela helgen. Dessutom så har jag idag släpat hem några skatter som jag gömt hos mina föräldrar, allt för att sambon inte ska behöva läggas in på närmasta psykavdelning.

Mera skridskor åt folket!

Ja jag far ju omkring här i min skola på mina underbara rullskridskor. Åker här dag som natt och riktigt njuter av att ha inhandlat så OTROLIGT användbara skridskor. Förstår att min sambo inte alls egentligen tycker att dom är onödiga utan han kände sig ju bara lite utanför när inte han fick så mycket åktid på skridskorna som han först trodde. Det är ju trots allts hans skridskor. Men nu är problemet löst. Igår kom Storasyster med Systerdotter Belle-bus på besök och dom hade lyckligtvis städat i stt uthus. Till min stora lycka hade dom med sig lite för tidiga födelsedagspresenter och nu så har skrillerna fått sällskap av ytterliggare ett par skriller. Nu behöver jag inte åka ensam längra utan nu kan min käre sambo åka även han...under förutsättning att vi spola is på sovrumsgolvet. Gissa om han var lycklig.



Han blev i alla fall glad över att jag inte hade betalat för "skräpet" då släkten kommit på den geniala ideen att dumpa allt gammal hos oss. Jag säger TACK. Sambo säger SUCK.

Håller på att rensa i vårt förråd som i princip kan sammanfattas som att man tryckt in 62 kvadratmeter möblemang + åkgräsklippare +5 kvadrat gammalt förråd, på 10 kvadratmeter. Nu ska allt upp på övervåningen så jag äntligen kan börja gå lös med färgpenseln där inne.
Tänkte Bjuda på lite före bilder idag så kanske jag känner lite press att verkligen bära up allt i eftermiddag. Man vill ju hemskt gärna visa efterbilder också. Om man tittar riktigt noga så står vår nya badrumsspegel där inne någonstans och brottas med gamla barstolar och julgranar.

Nya skriller

Har aldrig gillat att åka skridskor. Det gör alltid så förbaskat ont i fötterna. Men nu har jag äntligen hittat ett par skriller i min smak. Rullskridskor. Perfekt. Och inte vilka som helst. Sprang in i dom i en antik affär blev helt salig och ryckte åt mig dom i bara farten utan att kolla prislappen. Till min stora lycka va de 40% rabbat på dom och lycklig som få traskade jag därifrån. Nu var ju bara problemet att kläcka till min bättre/sämre hälft att jag inhandlat ytterliga en kanske inte fullt så användbar pryl till. Jag körde på den gamla hederliga: Jag har en present till dej. Sen tillade jag lite oskuldsfullt att man ju inte får bli arg när man får presenter för då ska man vara glad. Gissa om han blev lycklig när jag sträckte över påsen med skrillerna. Hade lyckats smusla ner en sprillans ny läcker tejprulle till ventilationsrören också. Det riktigt syntes hur glad han blev....över tejpen.

Galenskap

Gick lös med plånboken idag också. Kunde inte hjälpa det. Hittade ett nytt projekt på blocket igår. Som om 390 kvadrat renovering inte räcker och blir över. Jag hittade i alla fall ett gammal omklädningsskåp. Blev helt lyrisk och såg framför mig hur just det där rostiga gamla skåpet skulle stå däruppe i det framtida gästrummet. Gästerna skulle glatt hänga in sina kläder och lycka och välbehag skulle innfinna sig och sedan skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar. Min sambo såg det inte riktigt så. Vet inte varför men allt han såg var ett skåp att hänga arbetskläder i...och vart skulle han ha skåpet? Jo...i garaget vi FORTFARANDE inte har. Visst han får också drömma...om garage...och hittar han ett på blocket för 250 spänn....ja då behöver han ju inte drömma mer. Efter lite övertalning åkte jag i alla fall och hämtade skåpet och nu ska det målas och slipas och göras fint så att det får en sån där snygg sliten industriell lock.



Fick en present från min snälla pappa också. Som ska hänga på Garderobsdörren som döljer elskåpet.

Jag har sagt upp mig

Igår fick jag psykbryt och sa upp mig från renoveringen. Jag tog i alla fall tjänstledigt. Ingenting va roligt helt enkelt. De va grått och trist ute och dessutom va jag trött som en pudel på flodhäst jakt =)Min sambo fixade med köksfläkten och jag flydde fältet. Tappert...knappast. Så vart flydde jag? Jo till favvoloppisen så klart. Livsfarligt men sant. Till sambons stora olycka så råkade ag få med mig några saker hel i alla fall. En gammal skolplanch. Inte jättefin direkt men ett måste om man bor i en gammal skola. Jag hade helt enkelt inget annat val än att snällt ta den till kassan och lämna över femtiolappen. Av någon underlig anlednig så va det även någon som lyckades få ner två askar i min kundkorg. Gud vet vem... Sambon undrade ju givetvis vad vi skulle med dom till....hur kan man fråga något så dumt. Vad kan man inte göra med en ask? Dom är ju super användbara. Jag förstår inte hans oro alls. Sist men inte minst så blev det en gammal oljekanna. Kankse kan ha den som vattenkanna så den måste sambon i alla fall förlåta.

En krona till prinsessan

Jag är övertygad om att det rinner lite blått blod i mina ådrar. Jag har i alla fall fått total noja på kronor och allt med kronor på. Min kära syster va på blixtvisit i värmeland nu i helgen och då fick jag denna tjusiga krona. Den står nu uppe på panelen i köket och där hamnar minsann inte vad som helst.



Kan även meddela att soptunnan i skafferiet är här för att stanna. Min käre sambo hävdar att han tänker kidnappa den till garaget. Enda haken är att vi inte har ett garage och det lär nog inte bli något på länge så jag känner mig ganska så lugn. Så ja...den stannar. Har fått så mycket stöd från bloggvärlden att sambon känner sig därmed besegrad. Han skulle givetvis aldrig erkänna det men han vet innerst inne att jag återigen har segrat.

Lindfors sanering AB

Har spanat på en tom gammal soptunna som står vid den nedlagda skolan mittemot vår skola. Jag ville ha den till att förvara pantflaskor i inne i skafferiet. Vår lilla familj är nämligen inte världsbäst på att panta våra flaskor och burkar så ofta som vi skulle vilja. Vi behöver därmed någonting stort att förvara dom i. Innan jul konstaterade min far och sambo att den nog har frusit fast och den inte gick att flytta. Idag konstaterade jag att det gjorde den visst de. Utrustad med spett och spade fick jag till sist upp åbäket ur marken och släpade hem den. Sedan var det dags för Lindfors saneringstjäst att göra en insats. Så utrustad med diskborste, starka medel och tvättsvamp gick jag lös på "fyndet" i vår glamorösa dusch.



Nu står i alla fall metalljätten i skafferiet med en vit tygpåse i och jag ligger i fejd med min sambo om den ska få vara kvar där eller inte. Han hävdar att den luktar sopor vilket utan tvekan är en del i hans smutskastningskampanj.
Jag är faktiskt lite kritisk själv. Den är rätt stor. Men nu har det liksom blivit en principsak att den ska vara kvar. ja ja. Man måste i alla fall prova innan man bestämmer sej...eller?

Med nosen i blöt

Elsa och Majas mattunna har åkt in i skafferiet så då är det väl lika bra att grisöronen och annat godis och flyttar in där. Har haft två egentligen ganska söta lådor stående ett bra tag men dom passade liksom inte in någonstans så nu åkte dom på en omgång med penseln. Nu fattas bara ettiketter så är dom klara. Några bra tips på tjusiga ettiketter kanske?

Före


Efter


Maja bestämde sig för att jag behöve lite proffesionell Jack Russel assistans och lyckades doppa näsan i färgen. Men om man ser oskyldig ut så är man oskyldig

Utmanad

Jag har blivit utmanad av både Majas mammelucker och av Hannah i det stora grå huset att berätta sju sanningar av mig. Dom som blev rädda för att detta skulle resultera i 14 sanningar kan lugnt pusta ut. Jag håller mig till sju...so here goes...

1. Bortskämt sladdbarn som jag är så vill jag ha det jag vill ha, när jag vill ha det. Jag försöker att inte köra över människor men jag får ofta min vilja igenom. Jag är nog med andra ord ganska bossigt.

2. Jag är otålig. Har svårt att vänta. Vill göra allt på en gång.

3. Samlar på alldeles för mycket. Stolar, askar, burkar, tyger och andra gamla prylar som man inte kan ha till något vettigt.

4. Missbrukar inredningstidningar. Abstinens har dokumenterats. Vissa månader har jag nedräkning tills nästa tidning kommer eftersom jag då redan köpt alla nummer den månaden av alla inredningstidningar jag hittat.

5. Jag startar ofta flera olika projekt innan ett annat är klart. Ibland hinner jag tröttna innan jag blir klar åsså bidde det ingen tröja utan det bidde en vante...ungefär.

6. Slår ofta i huvudet. Väldigt ofta. Min sambo tycker att jag är den störste klant han träffat. Jag hävdar att min åkomma är genetisk. Min pappa slår även han i huvudet ofta. Hans meriter innefattar bland annat en segelbåtsbom i huvudet, ett gång styng på akuten samt diverse sår och revor. Min Farfar...ja han dog faktiskt efter att ha trillat omkull och slagit i huvudet i väggen. Stort hål i väggen kan man tillägga. Min systerdotter som nu är tre slår i huvudet minst en gång varje gång vi ses, hon reagerar inte längre på det. Vid två års ålder slog hon huvudet i en bjälke hemma hos oss det eda hon sa va....Bonk!.

7. Normala människor lär sina hundar att inte tigga vid bordet. Jag tar det ett steg längre, eller snarare ett steg kortare. Jag lär mina hundar borsskick. Båda mina tjejer har varsin stol vi matbordet. För att få en egen stol så krävs det att man har ett gott borsskick. Man får inte gnälla eller skälla, man får inte ha några tassar på bordet och man får inte ta något om man inte bli bjuden.

Detta var sju sanningar om mig. Jag tänker nu vara lite radikal och inte utmana sju personer att avslöja sju sanningar om sig själva. Det verkar som att denna utmaning nått runt till så många att det är svårt att hitta någon som inte redan fått den.
Jag startar härmed en ny utmaning och hoppas att den tar fart (hoppas den inte är gammal)

Jag utmanar härmed tre personer att visa upp och berätta om tre föremål som betyder mycket för dom och sedan utmana tre andra att göra det samma.

Jag vill utmana följande
Vit stjärna
I lilla kamomillas villa
Mitt hem är min borg

Skafferiet med stort S

Det är fortfarande några små detaljer att fixa till innan det är helt klart men jag orkar inte vänta mer. Jag har redan lastat in massa prylar, och konserverna står i kö för att få sig en egen sprillans nya plats på hyllan. Dessvärre så är min ork slut och jag känner inte omorganisera halva köket idag. Jag ska dessutom ge mig i kast med förrådet brevid tvättstugan imorgon så skafferiet får kanske vänta en dag eller två. Vi lider av ett märkligt och eventuellt farligt syndrom i detta hus. Vi avslutar sällan något innan vi börjar med något nytt. Vi gillar liksom att ha många bollar u luften. Helst ska dom träffa oss i huvudet och sedan snubblar vi på dom, men flera bolljäklar ska det vara. Jag tror inte att det finns något bot för denna åkomma så vi har helt enkelt accepterat och gått vidare. Hjälm ska tydligen i alla fall lindra symtomen. Här kommer i alla fall ett gäng bilder på det senaste nästintill klara projektet. Skafferiet. Väldigt svårt att ta bra bilder i ett rum som inte är mer än 4-5 kvadrat men här är dom i alla fall.

En liten påminnelse hur det såg ut före





Och så här blev det efter

Innifrån skafferiet

Antika fynd

Det är tur att vi har ett stort hus så att jag har någonstans att ställa alla prylar jag släpar hem från loppisar och antikaffärer. Igår råkade jag köra förbi en antikaffär som hade 50% på allt. Yihaa! Stol beroende som jag är fick jag med mig denna pjäs hem. Den har tydligen stått på NK i stockholm en gång i tiden sa hon i affären, dessutom står det nordiska kompaniet under sitsen. Den behöver visserligen en ny dyna men det är bara ett plus i kanten om jag får bestämma. Har i detta nu 13 gamla stolar som väntar på en egen plats och som vi alla vet så är 13 inget bra nummer så jag får skynda mig att inhandla en till.

Sneakpeak på skafferiet

Nu är det bara listning kvar så är skafferiet klart. Vi hade världens tur då golvet räckte precis, fast de va lite synd att jag inte var tvungen att ta en extra tur till ikea. Buhu! Min käre sambo har i alla fall legat på alla fyra större delen av dagen känns det som. Många konstiga vinklar och vrår i vårt kära lilla skafferi. En bit tog 45 minuter att få till. Jag tog tid. Vi har också ljus numera i den lilla vrån, vi mer eller mindre tvingade vår alldeles för snälla och lätt bakfulla elektriker att fixa elen dit på nyårsdagen. Han är guld värld. Min älskling slet i alla fall idag, både håret och med golvet.

Loppis Lycka

Har sökt med ljus och lykta efter ett strykbräda i trä. Har visserligen hittat ett antal men priserna var helt hysteriska. Så jädra kul är det inte att stryka så att jag vill köpa ett strykbräda för en tusing. Men veckan innan jul var lyckan total när jag på min favoritloppis hittade ett. 80 kr senare var jag stolt ägare till ett trykbräda som kanske väger lite mer än genomsnittet. Fick äntligen lite tid över för att göra iordning det, och nu står min sköna i hallen och bara väntar på att tvättstugan ska bli helt klar. Är så lycklig att jag skulle kunna....ja jag vet inte vad. Inser att jag är en aning rubbad som blir helt lycklig av ett gammalt strykbräda. Min Sambo anser att jag antagligen behöver terapi och starka tabletter så att han slipper mina "fynd". Måste i min iver även påpeka att den går att använda som trappstege också. Lycka! Äkta housewife alá 50-tals lycka!