Bättre å ha än å önska sig

Bättre å ha än å önska sig. Dessa ord ska ja banne mej sätta upp i hallen så att det är det första man ser när man kommer in. För det är tydligen den lagen som råder under detta tak. Think Big för fasiken. Vad ska man annars med 390 jädra kvadrat till? Just nu är det fullt ös i klädkammaren, kontoret och sovrummet. Detta kan vid första anblick låta otroligt komplicerat...och ja det är det. Till saken hör dock att vi har delat in ett av de astronomiskt stora klassrummen till hälften sovrum och andra hälften kontor och klädkammaren. När man spacklat klart i ett av rummen kan man helt enkelt gå vidare i spackelhelvetet till nästa rum och man sitter inte sysslolös. Som om det nu vore ett problem i detta hus. Men det är bättre att ha arbete än att önska sig.

Något annat som är bra att ha är 16 kvadrat klädkammare. Jätte härligt och rymligt. Mindre bra är det när man sedan ett år tillbaka redan vet att man vill ha svindyra tjusiga tapeter i den. Tänkte att det är ju inte så stort så det går nog inte så många rullar. Ha! Prova 2 förbaskade våder per rulle och 3,7 meter i takhöjd. Men jo för fasiken det är bättre att ha än att önska sig.
Logiken satte i alla fall in och det kommer att målas ovanför garederoberna. På så sätt blev inte plånboken helt tom när rullarna anländer på måndag. Att vi sedan överväger att måla resten av väggarna eller varför inte låta den tjusiga färgen på gipsskivorna vara kvar är en helt annan historia. Eller nej....det är bättre å ha än å önska sig.
Bättre å ha lyxproblem än å önska sej.

Här är i alla fall lite bilder på klädkammaren




och kontoret


Och ett bevis på att renoveringa av gamla hus inte bara är roligt. Dessa spik har lilla jag dragit upp för hand ur golvet i klädkammaren och kontoret.

Hujedamej

Hujedamej så länge sen de va. Bedrövligt! Katastrof! Oförlåtligt!
Nu är jag i alla fall här igen efter att ha lyckats spackla och kakla in mej i ett hörn är jag äntligen tillbaka. Inte alltid lätt när man renoverar att hitta datorn bland all bråte och allt damm, eller att slita sig från kakel och klinker heller för den delen. Men efter långa och noggranna eftersökningar samt metalldetektor fann jag min väg tillbaka. Kan i alla fall glädja alla nyfikna....och jag vet att ni är några stycket goa människor som nyfiket väntar på uppdateringar...att vi har inte legat i koma i huset gud glömde, om det ändå hade varit så väl. Vi har Slitit ..Piiiiiip.....av oss. Så de så. Jag vet att ni inte vill läsa ett ord till... ni vill ha bevis. Så varsegoda! Måste bara tillägga att vi äntligen har pimplat skumpa i badet. Hallelulja! verkligen värt min först föddes själ.

Våran lilla hall...heter lilla hallen för vi har en betydligt större också.
Före



Efter - och ja...rätt gissat alla lister är ej på plats. Måste vara någon smittsam sjukdom.


Och nu till the big deal. Badrummet, vår stolthet, minns fortfarande när jag en lördag eftermiddag förra sommaren stod och stirrade ner på marken under huset rakt genom det rutna bjälklaget. Spana gärna in lite före bilder i arkivet om psyket pallar med de gamla förskräckliga bilderna, men kom inte och säg att jag inte varnade dej. Konstigt men även här tycks några list saknas.





The dusch to be...imorn kommer rörmokaren