Mission Impossible

Att hitta lampor till detta hus är en utmaning i sig. Vissa krav måste uppfyllas.

1. Lampan måste givetvis vara snygg och oftast falla både mig och sambon i smaken, eller i alla fall mig.

2. Den måste vara tillräckligt stor för att inte se mesig ut i våra rum som är av storlek large. Prova att sätta en vanlig taklampa fyra meter upp i luften. Ser lite töntigt ut.

3. Den får inte skrika Ikea. Inget fel på ikea men det är inte alltid så kul att ha samma lampor som grannen.

4. Viktigast av allt - inte kosta en månadslön, vi är tyvärr inte gjorda av pengar och den rätta Lotto raden är överraskande svår att pricka in rätt.

Den stora drömmen är sisådär ett tiotal kristallkronor av större storlek som vi kan dansa vals under eller sitta och zippa martinis under. Får jag dessa lovar jag att lära mig att dansa och gilla martini. Som sagt så har den rätta lottoraden visat sig vara lite klurig att pricka in så till dess skakar jag rumpa under budgeterad belysning och dricker trocadero.

Det senaste i raden av belysnings problem är att jag fumlar efter mina kläder i mörkret i min klädkammare. Lite sorgligt att jag faktiskt tycker synd om mig själv på grund av detta. Hursomhaver så hittade jag inte den där perfekta lampan dit in. Men jag hittade en annan, som plånboken inte dog av.

Den här


Helt fel färg, men inga problem. Jag målar om den till guld. Ja det gör jag. Glad i hågen gav jag mig ut på guldfärgs jakt. Spray...ja det e bra, tänkte jag. Lätt som en plätt. Som den kräsna idiot jag är så hittade jag ju inte den där rätta guld looken att spraya på, men då hade jag ju sån tur att jag till slut hittade guldbrons. Perekt. På flaska, som bör skakas var femte minut, med liten, extremt jävla liten pensel. Den tar jag, de skulle ju bli sååå snyggt.

Vad jag inte tog med i beräkningen var att lamphelvetet har virka 750 vita plastpaljetter med både fram och baksida. Smidigt. Vet faktiskt inte hur många timmar jag har lagt ner på den förbannade lampan. Kan i alla fall erkänna att efter lampans 2 första våningar (av tre) gav jag upp, eller jag menar jag kom på att det tredje lagret hindrade ljuset från att tränga ut genom de numera guldfärgade paljetter. Alltså plockade jag bort det tredje lagret.

Idag har jag i alla fall hängt upp den supertjusiga, överarbetade lampan och nu lyser det äntligen i klädkammaren. Kunde antagligen ha sparat ihop till en kristallkrona under samma tid som det tog att färdigställa den...Men snygg är den.

Nu skärper jag mig!

Nu är det så där hiskeligt längesedan det bloggades här. Men jag gör nu ännu ett tappert försök att dra igång. Så vad har hänt sen sist, jo, jag har tagit ett stycke efterlängtad lärarexamen, börjat jobba, opererat mig och lyckats knåpa ihop ett sovrum, ett kontor och en ljuvlig klädkammare. Helt själv! Jag lovar...att jag ljuger. Fick kanske lite hjälp. Hmm...borde ha hunnit mer känner jag men här i Lindfors tycker vi inte om att slita ut oss i förtid inte. Ändå är det alltid fullt upp av någon anledning. Konstigt fenomen det där. All engergi går just nu åt till att ignorera den 30 kvm lilla hallen som behöver spacklas. Min sambos energi går åt till att fundera över om vi inte ska måla om taket i hallen också, som är nästan fyra meter från golvet. Ja men hemskt gärna...pucko! Taket är ju för fan redan vitt!
Så med andra ord, renoveringsstatus: Jag ignorerar, sambon funderar. Resultat: döläge.

Tänkte i alla fall visa er lite bilder på vad vi har sysslat med här. Sovrummet, kontoret och klädkammaren finns i det som en gång i tiden var ett av skolans två klassrum.

Sovrum före






Sovrum efter







Klädkammare före



Klädkammare efter











Kontoret före



Kontoret efter








Good to be back

Bättre å ha än å önska sig

Bättre å ha än å önska sig. Dessa ord ska ja banne mej sätta upp i hallen så att det är det första man ser när man kommer in. För det är tydligen den lagen som råder under detta tak. Think Big för fasiken. Vad ska man annars med 390 jädra kvadrat till? Just nu är det fullt ös i klädkammaren, kontoret och sovrummet. Detta kan vid första anblick låta otroligt komplicerat...och ja det är det. Till saken hör dock att vi har delat in ett av de astronomiskt stora klassrummen till hälften sovrum och andra hälften kontor och klädkammaren. När man spacklat klart i ett av rummen kan man helt enkelt gå vidare i spackelhelvetet till nästa rum och man sitter inte sysslolös. Som om det nu vore ett problem i detta hus. Men det är bättre att ha arbete än att önska sig.

Något annat som är bra att ha är 16 kvadrat klädkammare. Jätte härligt och rymligt. Mindre bra är det när man sedan ett år tillbaka redan vet att man vill ha svindyra tjusiga tapeter i den. Tänkte att det är ju inte så stort så det går nog inte så många rullar. Ha! Prova 2 förbaskade våder per rulle och 3,7 meter i takhöjd. Men jo för fasiken det är bättre att ha än att önska sig.
Logiken satte i alla fall in och det kommer att målas ovanför garederoberna. På så sätt blev inte plånboken helt tom när rullarna anländer på måndag. Att vi sedan överväger att måla resten av väggarna eller varför inte låta den tjusiga färgen på gipsskivorna vara kvar är en helt annan historia. Eller nej....det är bättre å ha än å önska sig.
Bättre å ha lyxproblem än å önska sej.

Här är i alla fall lite bilder på klädkammaren




och kontoret


Och ett bevis på att renoveringa av gamla hus inte bara är roligt. Dessa spik har lilla jag dragit upp för hand ur golvet i klädkammaren och kontoret.