Ta daaa

Nu är köket klart. Äntligen. Visst vi har lagat mat där i flera månader.Men mat smakar inte som mat ska förrän man har alla lister på plats och alla fläktar isolerade och klara. Jag lovar. Idag smakade i alla fall maten alldeles förträffligt. Kändes dessutom rätt kul att kunna fota köket utan att vrida kameran 68 grader för att undvika att få med listen som maken glömde.
Det är så skönt att kunna lämna ännu ett projekt bakom sig. Man får nästan lust att öppna skumpan som vi inhandlat för badkars premiären. Börjar ju bli orolig för bäst före datum och grejer, men jag beslutade att avstå.
Så här kommer i alla fall lite bilder på köketk. Så ta en macka nu om du är hungrig och vet du med dej att toaletten snart kräver ett besök så gå nu.
Vill bara meddela känsliga tittare att detta ej är ett lantkök. Sambo + lantkök = omöjligt.















Tack för alla era grattishälsningar förresten. Ni är så himla go.

Köks inferno

Nu är det verkligen sista spurten på köksfläkten. Efter min kupp med isoleringen blev det fart under galocherna på maken och nu är det bara lite färg kvar. Har spacklat mig till helvetet och tillbaka. HATAR att spackla hörn. Spacklar inte ett hörn till utan att ha sånna dära metall hörn som man fuskar med. Blit totalt galen här. Snart finner ni mig sittandes i skafferiet med munnen full med spackel slickandes på...ja just det...spackelspaden. Som mina kära klasskompisar skulle ha sagt : Jag kreverar.
Fast nu är det ju snart över...så imorn ska jag minsann lägga ut tjusiga bilder på det KLARA köket. Om inte för er skull så för min. Alla lister på plats och alla rör isolerade. Yihaa! k

Tänk att man ska behöva vänta så långe på att människor av det motsatta könet ska vara så bedrövligt långsamma ibland.

Vill låta meddela att det är aningen osmart att spackla och slipa efter att ett kök har tagits i bruk. Damm överallt. Fast idag har jag inte svurit över vårt vita golv. Vitt slipsdamm syns nämligen inte på det och inte heller kluttar med spackel. Har gjort ett tappert försök att täcka över de mest känsliga delarna av köket. Så denna urtjusiga bild är allt jag har att bjuda på idag.

Viva la revolution

Tack så hemskt mycket för alla lyckönskningar till butiken. Ni är bäst.

Statskuppen visade sig vara extra lyckad för köket är nu så gott som klart...det ska spacklas och målas på boxen som täcker över det sista av ventilationsrören. Mera statskupper åt folket. Har hört rycktas om en bortamatch nästa helg för makens del. Kan ju bli farligt. Den senaste kuppen orsakade faktiskt rejäla mängder av sticksår på händerna. Det är faktiskt omöjligt att isolera med handskar.
Ni undrar säkert hur sambon reagerade när han kom hem och insåg att det skett en revolution alá Hanna. Han skrattade. Inte så mycket åt mitt initiativ utan mest åt den otroligt vackra isoleringen.
Jag förstår faktiskt inte varför isolering ska sitta snyggt. Det ska väl bara göra det de ska? Isolera. Det estetiska har vi ju täckskivor till. Han är bedrövlig.

Idag har vi öven haft invasion de la förälder. Pappa satte gips och eldade, hans favoritsysselsättnig. Mamma leverade paj, tulpaner och paket. Visserligen från pappa också. Fick tjusiga muggar i för tidig födelsedagspresent. Svarta så klart...suckade mamma, som fattat galoppen med svart och vitt nu. Vita tulpaner kan jag tillägga.

Inga bilder på köket än men lyckades få upp skafferiskylten idag, som för övrigt finns i webbshopen...reklamvarning där.

Statskupp

Har haft besök av världens bästa grannar idag...dom är visserligen inte våra grannar numera...dom vill inte fytta till bushen som vi, men grannar är dom i alla fall om jag själv får välja, och det får jag. Tack för besöket. Ni piggade upp hela helgen.

Efter att ha stängt dörren efter grannarnas avfärd förvandlades jag till ett renoverings monster på under tio sekunder. Så efter att ha varit mitt vanliga någolunda trevliga jag så blev jag en hysterisk renoverings galning med köksfläkts ventilationen i sikte. Som en målsökande misil attackerade jag därmed ventilationsrören.

Har haft dom där förbannade rören i sikte länge nu. Min käre sambo som en gång i tiden var utbildad ventilationsplåtslagare skulle ta sig an rören och isolera dom så att vi skulle få vårt kök klart. Jag väntade tålmodigt i två månader på att detta skulle hända...eller jag var åtminstone tålmodig i en månad. Idag fick jag nog och passade på att när han hade innebandy match. Att göra det när han var hemma var helt enkelt inte en fredlig lösning om man säger så.

En och en halv timme senare var rören isolerade och klara. Nu ska täckskivorna upp. Jag passade på att hota med att sätta upp dom nästa gång han är på innebandy. Sambon sa att han skulle sätta igång imorn.

På det hela taget får jag lov att säga att det var en lyckad kupp.







Åtminstone en del av köket är klart.

Open for business

Nu ni...Elvis is in the buildning, The show is on the road, The fat lady is singing. Den lilla lila webbutiken är nu äntligen öppen. Börjar inte skeppa ut varor förrän den 20 februari men det går hur bra som helst att titta runt och lägga beställningar redan nu.

Så välkommen till Jungfrukammaren.e-butik.se

Fröken ur

Vi leker kurragömma med rörmokarmonstret. Eller han leker det med oss i alla fall. Vi hoppas på att han kommer i början på nästa vecka. Fast problematiken är denna...när han väl kommer stannar han inte speciellt länge. Jag ska därmed inhandla stora kedjor och ett gäng hänglås av storlek stor. För har han en gång kommit in ska han absolut inte komma ut. Åtminstone inte innan han är klar. Vore ju högst olyckligt om vi blev tvungna att upplåta ett av gästrummen till monstret.

Igår damp det ner ett efterlängtat paket ner i brevlådan. Själklart hamnade nykomlingen i köket som allt annat här. Fast den ska nog få flytta in i sovrummet. Så fort vi har ett vill säga.
För tillfället så agerar jag mer än gärna fröken ur kan jag meddela.



Kan inte låta bli att smygvisa dom fina lådorna som kommer att finnas i min lilla shop.

Livet från den ljusa sidan

Ja hörrni....badrummet har gjort en kraftig inbromsning och inväntar ett besök av rörmokaren som garanterat har horn och svans. Ond är han hur som helst...åtminstone korkad. Jag undrar om inte man måste ha extraordinärt lågt IQ för att ens kunna utbilda sig till rörmokaren. Eller så är det bara så att det vilar en förbannelse över vårt hus. Någon ond rektor som ser till att sinka oss. Nu väntar vi i alla fall på att rörmokaren med horn ska dyka upp och provtrycka golvvärmen. Frustrerande...svar ja.

Kan i alla fall glädja alla nyfikna med att berätta att min lilla webbutik kommer att öppna under nästa vecka...så håll ögon och öron (eventuellt munnen också) öppna. Kommer att börja med ett litet sortiment som förhoppningsvis kommer att bli större och större.

Utöver att ordna och dona med webbutiken just ni så kan jag meddela att ja ofta låser in mig i skafferiet. Mitt nuvarande favoritrum i hela huset. Lite rubbat men jag går liksom in för att hämta lite energi i någon av burkarna där inne, och nej jag sniffar inte florsocker...och ja det är faktiskt florsocker i burken och inte någon olaglig substans. Det är i alla fall lättare att ta nya tag när man får insupa det man redan har klarat av.

Just i detta nu sitter jag och hoppas att potatisgratängen i ugnen ska koka över. Jag vill alltså hel hjärtat att gratängen ska kladda ner hela ugnen. Riktigt bränna in och skvätta ner hela luckan. Nej jag är inte bitter. Jag vill bara fasligt gärna prova pyrolys funktionen som rengör den efteråt. Har använt ugnen i flera månader och den verkar inte vilja bli smutsig. Jag har därmed vräkt på grädde och applåderar åt att den inom några sekunder kommer att koka över.

Idag är allt jag har att erbjuda några bilder från mitt favoritrum...sortimentet från butiken som svämmar över här på bordet brevid får ni snällt vänta på.

En liten liten hemlis...

Nu ni kära vänner...idag blir det ett kort inlägg. Så ni kan lugnt pusta ut. Tänkte skvallra lite på mig själv. Om nu detta är möjligt vill säga. Skvallra ska jag i alla fall göra. Inom kort kommer en ny liten butik att dyka upp på nätet. Då var det färdig skvallrat för idag vill jag lova. Bara en sak till...en sneak peak på en liten liten liten del av sortimentet.
Ha de gott och tack för alla era härliga kommentarer och all inspiration.

Tour de förråd

Etapp ett är avklarad...efter mycket vånda och besvär är den äntligen avklarad. Mjölksyran brände och svetten yrde. Jag trasslade in mig i glasfiberväven och fick spik i foten. Men nu är spurten klar och etappen är avklarad. Nu är det dags för etapp numero dos. Det var inte riktigt planerat som en etapp tävling utan vi siktade på en maraton. Tyvärr tog tålamodet slut och för att inte drabbas av "galenskapus knapra pillus" gjorde jag klart ena delen av förrådet som ska användas som träverkstad och till förvaring av alla mindre verktyg som bara ligger och dräller.

Renoveringsgudarna alternativs demonerna var tydligen på extremt bra humör denna dag. Eventuellt kan det bero på att jag gått med på att offra min framtida först födda samt att en tiondel av en eventuell förmögenhet. Bra humör var de på i alla fall för efter att ha förklarat krig mot den berövligt äckliga platsmattan som satts utanpå golvlisterna låg det ett trägolv gömt. Detta var visserligen ganska så väntat. Vad som var mindre väntat var att trägolvet var nyslipat och nylackat. Någon har verkligen lagt ner stor möda på att fixa till golvet för att sedan täcka över det med allas vårt favorit material masonit och en trevlig blå plastmatta. Mycket märkligt vill jag lova men lyckan är stor. Hade liksom väntat mej ett trägolv som såg ut som något man släpat efter bilen i ¨några mil. Hade till och med beslutat att det skulle få se ut så ett tag, men nu står vi här med ett sprillans nytt golv. Tack för den. Renoveringsgudarna kan få min själ också.

Inte meningen att skriva så attans långt men jag måste bara beklaga mig. Varför tror alla att det bara är min käre make som renoverar. I fredags hade han tre innebandy polare på husesyn. Vi gick förbi gästtoaletten och dom frågade om han gjort allt själv. Jajemen svarade han, varpå dom frågade: kaklat också? Nej nej nej, det gjorde frugan. Tre huvuden vänder sig plötsligt mot mig och bara tittar förundrat. En av dom var till och med tvungen att gå tillbaka och titta en gång till.
Sen så var vi och tittade på en soffa hemma hos några bekanta. Dom frågade om vi gjorde allt själva. Ja svarade vi, allt utan el och vatten. Jaha så du kaklar också blev svaret på detta samtidigt som de tittade på sambon. Fick lust att hysteriskt och smått galet skrika...JAG KAKLAR....jag kan faktiskt också. Vilka puckon väljer att renovera 390 kvadrat skola om inte båda kan bidra?

Här kommer i varje fall lite bilder på etapp ett.