31 mars 2009

Varsågod och sitt

Jag har säkert nämt det förut, att jag älskar stolar. Stolar är min passion. Andra må samla på stenar från exotiska länder, porslin av kända fina märken och diverse figuriner men jag har valt stolar. Eller valt och valt, jag inbillar mig i min smått skruvade värld att stolarna givetvis valt mig. Oh ja, det har dom. sist vi räknade innehöll vårt lilla hus sisådär ett trettiotal med stolar, fast då räknade jag med de 11 som förnärvarande finns i köket, och då är det ju inte så många försökte jag inbilla min sambo. Han gick inte på det.

De övriga stolarna är ett gäng renoveringsobjekt jag hittat både här och där som bara väntar på att få fixas och ställas fram när lämplig plats finnes. Jag och sambon har lite delade meningar om vad som menas med lämplig plats, men om man ställer fram stolen när han inte är hemma kan det faktiskt ta upp till en vecka innan han märker något och då har superlimmet redan härdat färdigt.


Senaste makeovern fick en stol som min underbara svärmor snokat upp. De två pärlorna skulle precis gå ett grymt öde till mötes då de skulle forslas iväg till tippen, men som tur var insåg hon att jag kanske ville ha dom. Sambon va iväg och tittade, avfärdade dom som skräp men skickade mig en bild ändå.
Två stolar blev ialla fall adopterade och har nu ett kärleksfullt hem i Lindfors. En av dom har som sagt fått en makeover och står i sovrummet.



Måste bara visa min andra guldklimp som vi ropade in på auktion. Har inte hunnit klä om sitsen än men jag kan i alla fall meddela att den tillhört Ingeniör Gustav Hallin och är märkt med ordet "Chefstol". Ljuvlig!

29 mars 2009

Fort, fort, fort!

Just nu är jag enormt trött på alla stora projekt som detta hus innebär. Fort och smärtfritt ska det vara. Kan ju bero på att jag spenderat ett halvår med att måla den djävulska lampan i klädkammaren eller att jag spenderade 10 timmar på att måla elementet (1,5 m långt) i samma klädkammare svart. Planen var egentligen att måla ytterliggare 10 meter element. Av någon outgrundlig anledning beslutade vi (läs jag) att element skydd är en fantastisk uppfinning som får kosta vad fasiken de vill. Tänker inte måla ett element i gammal stil så länge jag lever kan jag meddela.

Vi har dessutom renoverat i snart två år. När nära och kära "renoverar" innebär det att lägga in klick golv och måla om. När vi renoverar betyder det byta bjälkar, bygga helt nya väggar, fyra meter höga vill jag dessutom tillägga, det innebär även kakling, spackling i stor skala, målning och tapetsering. Men det är detta vi har valt och någonstans djupt inne i mitt renoverarhjärta så älskar jag detta. Det är bara det att den känslan har åkt på semester ljust nu och jag klamrar mig därmed fast vid alla små överblickbara projekt jag kan hitta.

Den här veckan har jag fixat mig en städskrubb. Tröttnade helt enkelt på att spendera en timme med att lokalisera alla städprylar så fort jag verkligen fick lust och energi att städa. När jag väl hittat dom var energin som bortblåst. Konstigt.
Nästa projekt är att bygga ett eget palats åt dammsugaren i garderoben brevid. Åbäket går nämligen inte ihop med moppen. Dom tenderar att rycka ihop varannan tisdag, så dammvippan tvingas gå emellan och agera medlare. Damvippan har därmed gått med i facket, vilket tvingar mig att hitta en hållbar lösning snarast.

Före


Efter

23 mars 2009

Mission Impossible

Att hitta lampor till detta hus är en utmaning i sig. Vissa krav måste uppfyllas.

1. Lampan måste givetvis vara snygg och oftast falla både mig och sambon i smaken, eller i alla fall mig.

2. Den måste vara tillräckligt stor för att inte se mesig ut i våra rum som är av storlek large. Prova att sätta en vanlig taklampa fyra meter upp i luften. Ser lite töntigt ut.

3. Den får inte skrika Ikea. Inget fel på ikea men det är inte alltid så kul att ha samma lampor som grannen.

4. Viktigast av allt - inte kosta en månadslön, vi är tyvärr inte gjorda av pengar och den rätta Lotto raden är överraskande svår att pricka in rätt.

Den stora drömmen är sisådär ett tiotal kristallkronor av större storlek som vi kan dansa vals under eller sitta och zippa martinis under. Får jag dessa lovar jag att lära mig att dansa och gilla martini. Som sagt så har den rätta lottoraden visat sig vara lite klurig att pricka in så till dess skakar jag rumpa under budgeterad belysning och dricker trocadero.

Det senaste i raden av belysnings problem är att jag fumlar efter mina kläder i mörkret i min klädkammare. Lite sorgligt att jag faktiskt tycker synd om mig själv på grund av detta. Hursomhaver så hittade jag inte den där perfekta lampan dit in. Men jag hittade en annan, som plånboken inte dog av.

Den här


Helt fel färg, men inga problem. Jag målar om den till guld. Ja det gör jag. Glad i hågen gav jag mig ut på guldfärgs jakt. Spray...ja det e bra, tänkte jag. Lätt som en plätt. Som den kräsna idiot jag är så hittade jag ju inte den där rätta guld looken att spraya på, men då hade jag ju sån tur att jag till slut hittade guldbrons. Perekt. På flaska, som bör skakas var femte minut, med liten, extremt jävla liten pensel. Den tar jag, de skulle ju bli sååå snyggt.

Vad jag inte tog med i beräkningen var att lamphelvetet har virka 750 vita plastpaljetter med både fram och baksida. Smidigt. Vet faktiskt inte hur många timmar jag har lagt ner på den förbannade lampan. Kan i alla fall erkänna att efter lampans 2 första våningar (av tre) gav jag upp, eller jag menar jag kom på att det tredje lagret hindrade ljuset från att tränga ut genom de numera guldfärgade paljetter. Alltså plockade jag bort det tredje lagret.

Idag har jag i alla fall hängt upp den supertjusiga, överarbetade lampan och nu lyser det äntligen i klädkammaren. Kunde antagligen ha sparat ihop till en kristallkrona under samma tid som det tog att färdigställa den...Men snygg är den.

21 mars 2009

Nu skärper jag mig!

Nu är det så där hiskeligt längesedan det bloggades här. Men jag gör nu ännu ett tappert försök att dra igång. Så vad har hänt sen sist, jo, jag har tagit ett stycke efterlängtad lärarexamen, börjat jobba, opererat mig och lyckats knåpa ihop ett sovrum, ett kontor och en ljuvlig klädkammare. Helt själv! Jag lovar...att jag ljuger. Fick kanske lite hjälp. Hmm...borde ha hunnit mer känner jag men här i Lindfors tycker vi inte om att slita ut oss i förtid inte. Ändå är det alltid fullt upp av någon anledning. Konstigt fenomen det där. All engergi går just nu åt till att ignorera den 30 kvm lilla hallen som behöver spacklas. Min sambos energi går åt till att fundera över om vi inte ska måla om taket i hallen också, som är nästan fyra meter från golvet. Ja men hemskt gärna...pucko! Taket är ju för fan redan vitt!
Så med andra ord, renoveringsstatus: Jag ignorerar, sambon funderar. Resultat: döläge.

Tänkte i alla fall visa er lite bilder på vad vi har sysslat med här. Sovrummet, kontoret och klädkammaren finns i det som en gång i tiden var ett av skolans två klassrum.

Sovrum före






Sovrum efter







Klädkammare före



Klädkammare efter











Kontoret före



Kontoret efter








Good to be back