Verställande direktör om jag får be

Jag har gått å blivit vd jag minsann. Vd äver trädgården. Varje trädgård behöver en vd som engagerar sig, tar tvivelaktiga beslut utan att känna till alla fakta samt gnäller över personalens effektivitet. Jag är som klippt och skuren.

Har idag röjt upp alla förbaskade löv som legat kvar sen i höstas i vår trädgård. Min personal (läs sambo) gnällde givetvis över att arbetet skjutits upp från höst till vår. Jag som vd förklarade lugnt och sansat att detta var ett medvetet drag från ledningens sida då löven liksom har bildat ett skyddande täcke åt vår mycket konjuktur känsliga gräsmatta som antagligen hade gått i konkurs (läs frusit ihjäl) utan mitt geniala drag. Personlen ansåg att jag inte grundade min plan på fakta och hotade dra in facket om ledningen inte skrärper sig inför nästa bokslut.

Personligen förstår jag inte varför man inte bara kan låta löven ligga kvar å köra lite fram och tillbaka när man tar fram gräsklipparen. Prima gödsel. Efter det förslaget fick personalen nog och hotade med att avsätt mig. Krattade i alla fall ihop den gigantiska mängden löv och nu är det rent och snyggt. Förtjänar en löneförhöjning eller en fet fallskärm.

Fick mig alla fall en efterlängtad stege som vi slängde ihop så här på lördag kvällen. Nej vi har inget liv. Hade tänkt att ha den i badrummet, men där passade den inte alls. Så nu står den på kontoret och väntar på utsmyckning.



Har dessutom lyckats tjuva en bild från syster yster på primadonnan i sin lilla gästsäng när hon var här på besök. Hundhåren på sängen brevid bjuder jag på.

Easter Weekend Survivor

Jag dog och återuppstod. Det låter som att det var en otroligt krävande påskhelg. Det var det inte. I själva verket var det veckan innan som va uttröttande. Antagligen för att man visste att snart var det dags för lite ledigt. Dog i alla fall och återuppstod. Primadonnan godkände sin resesäng och efter en hel del bäddande låg hon i den. Vi hann även ner en tripp till Lidköping på annandag påsk eftersom maken skulle extra knäcka som svetsare där för ett omkringresande tivoli. Låter som påghitt men det är sant. Eftersom svetsning inte direkt är en publiksport uppsökte jag ögonaböj Rörstrands museum med tillhörande fabriksbutik. Efter en och en halv timme kom jag ut med mina fynd, och tro mig detta vart riktiga fynd. Fick med mig höganäs porslin till en fjärdedel av det vanliga priset. Lyckan var enorm. Har nu dock insett att jag denna helg kommer att spendera tiden med att omorganisera köket för att få plats med dom nya inköpen.

Fint besök

Lagom till påsk får vi riktigt fint besök här i Lindfors, av en riktigt liten primadonna. Hon är väldigt fin i kanten och förväntar sig det allra bästa. Så vem är det då som kommer å hälsar på. Jo min syster och hennes hund. Primadonnan är ett stycke tjusig cocker spaniel flicka, och inte min syster om ni nu trodde det. Gästsängar finns det gott om i detta hus men när man får så fint besök så får man allt anstränga sig lite extra. Har därför denna helg fixat i ordning en gäst hundsäng. Kan te sig tämligen onödigt då, ett, samtliga hundar i detta hus sover helst under täcket med matte och husse, två, det finns aningen viktigare projekt att ta tag i. Kan trots detta gladeligt meddela att ett stycke portabel hundsäng komplett med resminnen, adresslapp och hemmasydd kudde nu står till primadonnans förfogande. Misstänker dock att mina ansträngningar kommer att vara förgäves då den lilla spanieln nog hellre ska sova brevid matte.
Beklagar, men varken Maja eller Elsa kunde tänka sig att ställa upp på att posera med hundsängen då de följer färjestads framfart mot Hv71 med stor iver just nu.

Dammfritt

Jajemen nu är det dammfritt i Lindforsiska köket. Köks fläkten har numera ej "frostat" glas utan är helt genomskinligt. Ugnhelsiktet glittrar som en diamant och golvet är vitare än vitt. En applåd och tapperhetsmedalj till mig! Det pimpade städskåpet gjorde susen. Har till och med påskpyntat en aning, vilket är lite chockartat för i detta hus gillar vi inte direkt säsongsbetonat pynt. Men nu står det där på bordet och skriker påsk.





Efter ihärdigt gnällande från terrier 1 och terrier 2 så har även hundarnas utkiks plats i köksfönstret fått sig en rejäl omgång. Efter att ha tröttnat på den grusiga filten som aldrig låg still och en lampjäkel som aldrig stod rakt, har tjejerna fått en dyna och kuddar, dynan ligget i alla fall still. Kuddarna kan diskuteras. Lilla Maja tycker nämligen att det är vansinnigt roligt att massakera kuddar. Men det är väl inte mer än rätt. Kuddar kan vara oerhört provocerande.

Varsågod och sitt

Jag har säkert nämt det förut, att jag älskar stolar. Stolar är min passion. Andra må samla på stenar från exotiska länder, porslin av kända fina märken och diverse figuriner men jag har valt stolar. Eller valt och valt, jag inbillar mig i min smått skruvade värld att stolarna givetvis valt mig. Oh ja, det har dom. sist vi räknade innehöll vårt lilla hus sisådär ett trettiotal med stolar, fast då räknade jag med de 11 som förnärvarande finns i köket, och då är det ju inte så många försökte jag inbilla min sambo. Han gick inte på det.

De övriga stolarna är ett gäng renoveringsobjekt jag hittat både här och där som bara väntar på att få fixas och ställas fram när lämplig plats finnes. Jag och sambon har lite delade meningar om vad som menas med lämplig plats, men om man ställer fram stolen när han inte är hemma kan det faktiskt ta upp till en vecka innan han märker något och då har superlimmet redan härdat färdigt.


Senaste makeovern fick en stol som min underbara svärmor snokat upp. De två pärlorna skulle precis gå ett grymt öde till mötes då de skulle forslas iväg till tippen, men som tur var insåg hon att jag kanske ville ha dom. Sambon va iväg och tittade, avfärdade dom som skräp men skickade mig en bild ändå.
Två stolar blev ialla fall adopterade och har nu ett kärleksfullt hem i Lindfors. En av dom har som sagt fått en makeover och står i sovrummet.



Måste bara visa min andra guldklimp som vi ropade in på auktion. Har inte hunnit klä om sitsen än men jag kan i alla fall meddela att den tillhört Ingeniör Gustav Hallin och är märkt med ordet "Chefstol". Ljuvlig!

Fort, fort, fort!

Just nu är jag enormt trött på alla stora projekt som detta hus innebär. Fort och smärtfritt ska det vara. Kan ju bero på att jag spenderat ett halvår med att måla den djävulska lampan i klädkammaren eller att jag spenderade 10 timmar på att måla elementet (1,5 m långt) i samma klädkammare svart. Planen var egentligen att måla ytterliggare 10 meter element. Av någon outgrundlig anledning beslutade vi (läs jag) att element skydd är en fantastisk uppfinning som får kosta vad fasiken de vill. Tänker inte måla ett element i gammal stil så länge jag lever kan jag meddela.

Vi har dessutom renoverat i snart två år. När nära och kära "renoverar" innebär det att lägga in klick golv och måla om. När vi renoverar betyder det byta bjälkar, bygga helt nya väggar, fyra meter höga vill jag dessutom tillägga, det innebär även kakling, spackling i stor skala, målning och tapetsering. Men det är detta vi har valt och någonstans djupt inne i mitt renoverarhjärta så älskar jag detta. Det är bara det att den känslan har åkt på semester ljust nu och jag klamrar mig därmed fast vid alla små överblickbara projekt jag kan hitta.

Den här veckan har jag fixat mig en städskrubb. Tröttnade helt enkelt på att spendera en timme med att lokalisera alla städprylar så fort jag verkligen fick lust och energi att städa. När jag väl hittat dom var energin som bortblåst. Konstigt.
Nästa projekt är att bygga ett eget palats åt dammsugaren i garderoben brevid. Åbäket går nämligen inte ihop med moppen. Dom tenderar att rycka ihop varannan tisdag, så dammvippan tvingas gå emellan och agera medlare. Damvippan har därmed gått med i facket, vilket tvingar mig att hitta en hållbar lösning snarast.

Före


Efter

Mission Impossible

Att hitta lampor till detta hus är en utmaning i sig. Vissa krav måste uppfyllas.

1. Lampan måste givetvis vara snygg och oftast falla både mig och sambon i smaken, eller i alla fall mig.

2. Den måste vara tillräckligt stor för att inte se mesig ut i våra rum som är av storlek large. Prova att sätta en vanlig taklampa fyra meter upp i luften. Ser lite töntigt ut.

3. Den får inte skrika Ikea. Inget fel på ikea men det är inte alltid så kul att ha samma lampor som grannen.

4. Viktigast av allt - inte kosta en månadslön, vi är tyvärr inte gjorda av pengar och den rätta Lotto raden är överraskande svår att pricka in rätt.

Den stora drömmen är sisådär ett tiotal kristallkronor av större storlek som vi kan dansa vals under eller sitta och zippa martinis under. Får jag dessa lovar jag att lära mig att dansa och gilla martini. Som sagt så har den rätta lottoraden visat sig vara lite klurig att pricka in så till dess skakar jag rumpa under budgeterad belysning och dricker trocadero.

Det senaste i raden av belysnings problem är att jag fumlar efter mina kläder i mörkret i min klädkammare. Lite sorgligt att jag faktiskt tycker synd om mig själv på grund av detta. Hursomhaver så hittade jag inte den där perfekta lampan dit in. Men jag hittade en annan, som plånboken inte dog av.

Den här


Helt fel färg, men inga problem. Jag målar om den till guld. Ja det gör jag. Glad i hågen gav jag mig ut på guldfärgs jakt. Spray...ja det e bra, tänkte jag. Lätt som en plätt. Som den kräsna idiot jag är så hittade jag ju inte den där rätta guld looken att spraya på, men då hade jag ju sån tur att jag till slut hittade guldbrons. Perekt. På flaska, som bör skakas var femte minut, med liten, extremt jävla liten pensel. Den tar jag, de skulle ju bli sååå snyggt.

Vad jag inte tog med i beräkningen var att lamphelvetet har virka 750 vita plastpaljetter med både fram och baksida. Smidigt. Vet faktiskt inte hur många timmar jag har lagt ner på den förbannade lampan. Kan i alla fall erkänna att efter lampans 2 första våningar (av tre) gav jag upp, eller jag menar jag kom på att det tredje lagret hindrade ljuset från att tränga ut genom de numera guldfärgade paljetter. Alltså plockade jag bort det tredje lagret.

Idag har jag i alla fall hängt upp den supertjusiga, överarbetade lampan och nu lyser det äntligen i klädkammaren. Kunde antagligen ha sparat ihop till en kristallkrona under samma tid som det tog att färdigställa den...Men snygg är den.

Nu skärper jag mig!

Nu är det så där hiskeligt längesedan det bloggades här. Men jag gör nu ännu ett tappert försök att dra igång. Så vad har hänt sen sist, jo, jag har tagit ett stycke efterlängtad lärarexamen, börjat jobba, opererat mig och lyckats knåpa ihop ett sovrum, ett kontor och en ljuvlig klädkammare. Helt själv! Jag lovar...att jag ljuger. Fick kanske lite hjälp. Hmm...borde ha hunnit mer känner jag men här i Lindfors tycker vi inte om att slita ut oss i förtid inte. Ändå är det alltid fullt upp av någon anledning. Konstigt fenomen det där. All engergi går just nu åt till att ignorera den 30 kvm lilla hallen som behöver spacklas. Min sambos energi går åt till att fundera över om vi inte ska måla om taket i hallen också, som är nästan fyra meter från golvet. Ja men hemskt gärna...pucko! Taket är ju för fan redan vitt!
Så med andra ord, renoveringsstatus: Jag ignorerar, sambon funderar. Resultat: döläge.

Tänkte i alla fall visa er lite bilder på vad vi har sysslat med här. Sovrummet, kontoret och klädkammaren finns i det som en gång i tiden var ett av skolans två klassrum.

Sovrum före






Sovrum efter







Klädkammare före



Klädkammare efter











Kontoret före



Kontoret efter








Good to be back

Bättre å ha än å önska sig

Bättre å ha än å önska sig. Dessa ord ska ja banne mej sätta upp i hallen så att det är det första man ser när man kommer in. För det är tydligen den lagen som råder under detta tak. Think Big för fasiken. Vad ska man annars med 390 jädra kvadrat till? Just nu är det fullt ös i klädkammaren, kontoret och sovrummet. Detta kan vid första anblick låta otroligt komplicerat...och ja det är det. Till saken hör dock att vi har delat in ett av de astronomiskt stora klassrummen till hälften sovrum och andra hälften kontor och klädkammaren. När man spacklat klart i ett av rummen kan man helt enkelt gå vidare i spackelhelvetet till nästa rum och man sitter inte sysslolös. Som om det nu vore ett problem i detta hus. Men det är bättre att ha arbete än att önska sig.

Något annat som är bra att ha är 16 kvadrat klädkammare. Jätte härligt och rymligt. Mindre bra är det när man sedan ett år tillbaka redan vet att man vill ha svindyra tjusiga tapeter i den. Tänkte att det är ju inte så stort så det går nog inte så många rullar. Ha! Prova 2 förbaskade våder per rulle och 3,7 meter i takhöjd. Men jo för fasiken det är bättre att ha än att önska sig.
Logiken satte i alla fall in och det kommer att målas ovanför garederoberna. På så sätt blev inte plånboken helt tom när rullarna anländer på måndag. Att vi sedan överväger att måla resten av väggarna eller varför inte låta den tjusiga färgen på gipsskivorna vara kvar är en helt annan historia. Eller nej....det är bättre å ha än å önska sig.
Bättre å ha lyxproblem än å önska sej.

Här är i alla fall lite bilder på klädkammaren




och kontoret


Och ett bevis på att renoveringa av gamla hus inte bara är roligt. Dessa spik har lilla jag dragit upp för hand ur golvet i klädkammaren och kontoret.

Hujedamej

Hujedamej så länge sen de va. Bedrövligt! Katastrof! Oförlåtligt!
Nu är jag i alla fall här igen efter att ha lyckats spackla och kakla in mej i ett hörn är jag äntligen tillbaka. Inte alltid lätt när man renoverar att hitta datorn bland all bråte och allt damm, eller att slita sig från kakel och klinker heller för den delen. Men efter långa och noggranna eftersökningar samt metalldetektor fann jag min väg tillbaka. Kan i alla fall glädja alla nyfikna....och jag vet att ni är några stycket goa människor som nyfiket väntar på uppdateringar...att vi har inte legat i koma i huset gud glömde, om det ändå hade varit så väl. Vi har Slitit ..Piiiiiip.....av oss. Så de så. Jag vet att ni inte vill läsa ett ord till... ni vill ha bevis. Så varsegoda! Måste bara tillägga att vi äntligen har pimplat skumpa i badet. Hallelulja! verkligen värt min först föddes själ.

Våran lilla hall...heter lilla hallen för vi har en betydligt större också.
Före



Efter - och ja...rätt gissat alla lister är ej på plats. Måste vara någon smittsam sjukdom.


Och nu till the big deal. Badrummet, vår stolthet, minns fortfarande när jag en lördag eftermiddag förra sommaren stod och stirrade ner på marken under huset rakt genom det rutna bjälklaget. Spana gärna in lite före bilder i arkivet om psyket pallar med de gamla förskräckliga bilderna, men kom inte och säg att jag inte varnade dej. Konstigt men även här tycks några list saknas.





The dusch to be...imorn kommer rörmokaren

Bar flyt....utan vatten läckage

Rörmokaren dök upp och fixade vår golvvärme i badrummet i måndags. Så nu är vi back on track. Väggarna är snart färdig reglade i sovrummet och mera byggmaterial förväntas komma i eftermiddag. Vart är haken?
Det känns som att jag har missat något. Kanske ska anlita en mögelhund eller börja mäta efter radon. Kanske har vi hussvamp i grunden? Något måste det väl vara. Jag ska i alla fall leta vidare. Under tiden får ni hålla till godo med bilder från sovrummet och klädkammaren.

Planritning

Någon undrade om jag inte kunde lägga ut en planritning på vår lilla skola, och jo det kan jag ju faktiskt göra. Tyvärr är den hemsnickrad då de enda riktiga planritningarna vi hadde försvann spårlöst när vår förra dator beslutade sig för att gå i graven. Skalan är därmed inte helt perfekt fast helheten stämmer. Så här kommer nu en ritning över nedervåningen, etapp 1, på sina blyga 280 kvadrat av sammanlagda 390. Första gången vi var här blev vi helt tagna av hur stort det var. Nu är det liksom inte så stort längre för oss. Senast igår funderade jag över om sovrummet kanske var lite litet i alla fall. Det blir ju bara dryga 30 kvadrat. Vår förra lägenhet var 60. Man får liksom banka huvudet mot väggen här för att fatta vad man sysslar med. Man får en smått skruvad verklighetsuppfattning, och om någon har ett tips på hur man möblerar ett 65 kvadrat stort vardagsrum så hör gärna av er. Vi har ingen aning. Partytält i mitten kanske?

När vårat badrum blir klart har vi renoverat ca 140 kvadrat. När jag insåg det blev jag i alla fall lite glad. Det känns nämligen som att allt går väääääldigt saaaaaakta. Men de tar sig.

Åh...glada nyheter också. Rörkrökaren kommer imorgon. Lycka! Håll nu för sjutton tummarna för att allt går vägen så att de 100 kvadraten kakel och klinkers vi har i vardagsrummet äntligen får komma upp på väggen. Dessutom har Sambon drabbats av tillfällig sinnesförvirring för han bygger som en galning. Han håller på med min klädkammare i detta nu och den har fått två väggar sedan igår eftermiddag. Jag tror att offrandet av min själ till renoverings gudaran äntligen börjar att löna sig.